Att gå vidare i livet utan sin familj...

Idag har jag varit in en sväng till Jocke på sjukhuset i Malmö och han mår lite bättre, äntligen har han fått i sig lite nyponsoppa. Men han ligger fortfarande med dropp och får morfin för sina kramper i magen så han blir kvar ett tag till på obestämd tid... Han sov i stort sett hela tiden som jag var där och han sa att jag kunde åka hem om jag ville för han vet om att han inte är så social av sig just nu ;-) Men jag vet att han är i mycket goda händer för personalen på Infektionsavdelningen är helt fantastiska, så trevliga och omtänksamma!

Så jag åkte ner till Mobilia köpcentrum för att spana in årets mellandagsrea. Men jag som egentligen inte gillar REA blev besviken även denna gång, som vanligt vid REA är det alldeles för mycket folk och det så mycket skit som hängs fram plus att det lätt blir "stökigt", kläder ligger huller om buller och man hittar ingenting ;-/

Det är tur i oturen att Jocke blev dålig när vi är här nere för vi har ju perfekt barnvakt då vi bor hemma hos hans föräldrar. Men det är ju trist att han inte kan vara tillsammans med oss förstås!

Ikväll har vi kollat på Shrek på tv:n och har nu lite fredagsmys :-) Har läst lite om Tsunamin, tänk att det är 9 år sen den inträffade! Ramlade in på Pigge Werkelins blogg och läste hans fina inlägg om hur han kan gå vidare i livet utan sin familj som alla dog i tsunamin, helt ofattbart och hemskt men som han skriver, man klarar mer än man tror!