I mina fotspår?

24 juli 1978 föddes världens sötaste lilla föl, jag skulle fylla 6 år 3 dagar senare och lyckan kände inga gränser när jag fick fölet i födelsedagspresent! Jag döpte det till Charlie och sen blev han min följeslagare i 10 år innan jag var tvungen att sälja honom eftersom jag blivit för stor för att rida på honom. Men sen den där dagen när jag var 6 år så visste jag att hästar skulle bli en stor del av mitt liv och jag ÄLSKADE hästar över allt annat!

Nu när jag har en dotter som är 6 år och som har börjat säga att hon ÄLSKAR hästar så har jag först inte tänkt på det så mycket, hon känns så "liten" i mina ögon och hon kommer säkert att ändra sig men sen tänker jag tillbaka till när jag själv var 6 år och att hästar kändes så självklart i mitt liv.... ja, kanske har jag fått en dotter med samma intresse... den stora skillnaden är att jag växte ju upp på landet och kunde ha 5 stycken hästar men nu bor ju vi i Stockholm och där är det inte lika enkelt att ha häst.... men vi får se hur intresset yttrar sig....

I varje fall så har hon sin "egen" häst här nere i Skåne, det är en shettis som heter Blacky och hon tycker att det är så roligt att rida på honom. Även Max gillar att rida så kanske även han blir "biten".

Jag både håller tummarna och inte tummarna samtidigt att de ska bli hästbitna, det är en underbar sport men också väldigt dyr och tidskrävande!!!