tisdag 11 november 2014

Ringt efter ambulans!

Den senaste tiden har Jocke jobbat enormt mycket både dag och natt och han har känt sig stressad. Stressad över att han har mycket jobb men även stressad och dåligt samvete att han inte har så mycket tid över till oss i familjen. Jag har som tur var ett sånt jobb där jag kan bestämma mina egna arbetstider så det har funkat bra och jag har inget emot att vara hemma och sköta hem och barn. Jag har levt med Jocke i 10 år så jag vet att vissa perioder är det väldigt mycket men sen kan vi få massa kvalitetstid andra perioder.

Nu har det varit en lång period av stress och Jocke har flera gånger klagat över sitt hjärta, att han har ont. Jag har sagt flera gånger att han måste ta det lugnare och att han kanske ska åka till läkaren och kolla upp hjärtat men han har inte haft tid säger han.... I helgen blev han som jag skrev i ett tidigare inlägg, ledig! Men jag såg att han hade svårt att varva ner ändå och istället blev han mer medveten om hur han mådde.

Idag ville han hämta barnen från dagis/skola för att sen umgås med dem en sista kväll innan han imorgon bitti flyger upp till Umeå för att vara där i 5 dagar och jobba. Jag passade på att åka iväg och jobba lite och ikväll när jag kom hem från jobbet så möttes jag av en blek och trött man som bad mig ringa efter en ambulans... gissa om jag blev orolig då! Barnen var på väg att gå och lägga sig så jag kunde inte skjutsa in honom så jag ringde självklart efter ambulansen. Barnen blev såklart jätte rädda, de har ju varit med om detta förut och de tyckte att det var jätte läskigt och grät massor. Så samtidigt som jag försökte lugna dem så hade jag 112 i telefonen och Jocke flåsande på soffan. Phu!

De prover som ambulansmännen tog här hemma visade inget men de ska ta fler prover nu på sjukhuset så vi får se om de hittar något som är knas. Hjälp mig att hålla tummarna att han snart är hemma med oss igen!!!

6 kommentarer:

Martina sa...

Men fy vilken upplevelse! Hoppas att det "bara" är kroppen som säger ifrån för att den behöver vila på ett ofarligt (men självklart otroligt jobbigt sätt) och att han snart är hemma igen! Ta hand om er!

Lina sa...

Massa kramar t er, hoppas det inte är något allvarligt

Mamma Mamin sa...

Hoppas att han snart är hemma och mår bättre!

Johanna Kenas sa...

Men usch och fy vad läskigt! Hoppas att han snart mår bra igen.
Kram!

Mia sa...

Usch så fruktansvärt otäckt! Kram till dig och familjen.

Desirée sa...

Oj, men jösses. Håller tummarna för att han snart är hemma igen - då får du binda fast honom så han får ta det lugnt ett tag! Kram